Nu klättrar jag mot 800 stycken. Fem lyckliga upptäckter erövrades idag. Beskåda 80% av de ovan.

på allvar så är det här något som får mig att bli så upprörd att mina armar skakar och jag vet inte om jag ska vara arg eller gråta. lakan och påslakan som torkar skrynkligt. jag tycker inte om känslan av att veta att det finns ihopvikta sängkläder som är så skrynkliga att det är som en hög frasvåfflor i skåpet. jag vill inte bädda sängen om jag ser att lakan ser ådriga ut som en jävla elefantrumpa.
________________________________________________________________________________

jag lägger inte ner tid på strykning om det inte är klädesplagg som kräver det. jag satsar istället på att vika ihop handdukar och sängkläder kant i kant på millimetern om det går och sedan låta det sträcktorka – då är det bara att plocka ut tvätten slät och fin.

vad ser jag idag när jag kommer till tvättstugan för att hämta min tvätt som jag låtit hänga på tork där i dryga timmen ???

jag öppnar skåpet och får först en chock – ser marinblåa påslakan hänga på tork med snarlikt mönster som mina sängkläder ovan. jag får panik. vad har jag gjort för fel, så allting är missfärgat? sedan öppnar jag skåpet mer och ser att någon jävel har tryckt ihop mina sängkläder, handdukar och en svart lång collegejacka som jag råkar gilla mycket, på några stänger. inget är gjort med omsorg. sängkläderna ser våldtagna ut. allting är skrynkligt. till råga på allt har den iq-befriade idioten höjt mina torkinställningar från 40 grader till 65 grader, för att det passar vederbörandes tvätt bättre. så mina plagg ska grillas och få fula vita ränder??? usch.

jag fick fan ett raseriutbrott. jag slet ut all tvätt och skrynklade ihop det i en fet jävla hög bredvid mangelmaskinen och sedan väntade jag på att personen skulle dyka upp.

det var en hon. en polack på typ 40 år. hon frågade varför jag kastat ut allt.

hon fick en fnysning och sedan frågade jag varifrån hon tagit sig friheten att trycka in sina grejer i ett UPPTAGET skåp och dessutom höja skåpvärmen till 65 grader och förstöra mina grejer som låg i skåpet. sedan demonstrerade jag mina skrynkliga lakan och frågade om hon ville komma hem till mig och stryka allt i ett par timmar? hon hann inte ens stänga dörrarna till torkskåpet innan hon var ute ur tvättstugan.

jag trodde seriöst det fanns en gräns på hur få hjärnceller en människa kan födas med till detta liv. är inte "rör aldrig en annan människas grejer" bland det första mamma och pappa tjatar om när man är liten?´

ironiskt nog fick jag med mig ett lakan som var hennes. jag är inte typen som hämnas, men den här gången ska det bli en glädje att lämna tillbaka den i tvättstugan – skrynklig som en pensionärsröv.

 

Om man ska droga ner sig själv, så e dt smart att göra det så man får ut ngt av det. Ovanstående duo är en oslagbar kombination. Först tar man ett piller från den gula dosan, sedan ett EMPOWERMINT for women. Resultatet blir en hypermania. Jag tvättar allt ifrån kuddfodral, gardiner, duschdraperi till mer vanlig tvätt som alla kläder. Storstädning. Allt som kan tänkas gå under rubriken "hushållsarbete". And I am not exhausted.

You should try these too.

Pia är ett offer i den tidigare Hans Scheikes sexsekt. Hon smiskades bland annat på rumpan och förnedrades framför kameran, vilket senare såldes som filmer i butiker och på internet. Pia har psykiska problem och har i två omgångar legat inne på Karolinska Universitetssjukhusets avdelning M86. Behandlingen handlade bokstavligt talat om att slå sig själv, speciellt på rumpan där aggressionen sitter.  För Pia blev behandlingen chockartad.

Det här är väl inte någonting man förknippar med psykiatrivård?

– Nej, definitivt inte. Det låter inte direkt vetenskapligt.

Läs artikeln här

Jag tänker. Det här är absurt. Kan ett självdestruktivt beteende någonsin ha goda effekter på hälsan?

"Hej och välkomna till kanal X". Det här är raritet i mobbade program. It´s like go and die.

Nu testar jag min första videoblogg, endast 12 sek. Och min enda katt är filmstjärna haha ! Hon är nyvaken och lite tjurig på rösten :p

Dålig kvalité på filen ; antingen är det min kamera som spelar in så elr så beror det på den svaga belysningen i vardagsrummet.

.Welcome to experience the voice of a siamese.

Oh my god, notera askarna på bordet. En hög med läkerolisar, det var de jag skulle filma, då jag hittade 3 st unika askar tidigare ikväll.

Solbrist ger depression.


Nu är det hög tid att slå hål på myten om att "svennar, finnar och nordiskt folk är deppiga typer". Det är inte en själ som går runt ledsen på sommaren. Och skulle folk runt ekvatorn leva med det väder vi lever med här i Sverige varje vinterhalvår , då skulle skratten sina lika fort som regndropparna faller ner i brunnen i marken.

Dags att bli D-vitamin knarkare. Jag undrar om det kommer hjälpa? Den här nyheten kör de varje höst och vinter och varje gång tipsar de om en promenad i solen....ändå så går alla runt och säger ´uuuurk ´. Vad kan det bero på?

Jag e dålig på att exponera mina befintliga tablettaskar som ligger i lådor och ruttnar. Här är fem stycken iaf. Som ett slags "I feel blue" tema. I love my boxes hehe.

Det blev många timmar med sömn. Jag måste ha somnat vid 14:00 och sov fram till klockan 06:30, med undantag av den halvtimme jag satt uppe när min Mamma kom förbi.

Vilka konstiga drömmar jag drömt. Jag som brukar frysa svettades så jag trodde jag hade feber. Och ibland vaknade jag så pass mycket att jag hörde hur den enda katt jag har kvar, sprang runt i mörkret och ropade efter sin kompis. Det var såna där plågsamma rop.

När jag vaknade så tänkte jag,

– Jag är en mördare.

Sedan öppnade jag ögonen och såg att Kíra som brukade sitta femton centimeter ifrån mitt ansikte och titta på mig när jag vaknade inte längre satt där.




Det är lite skillnad att lyssna på den här låten "Macedonian Morning" i mp3,
för jag tänker på hur en röd sol stiger upp tidigt på morgonen  när mörkret fortfarande ligger kvar och trycker.

Och här på youtube....hmmm? Hur var det tänkt med denna video? Alltså seriöst ser inte den där apan drogad ut?? Jag börjar garva, även om det är tragiskt att musikstycket blir förstört ! Och stycket från 1:16 ? Jag borde inte garva åt något som ser ut som terapi.....but looks like he don´t even wanna be there hoohoo

Jag känner mig som en mördare. Nu är katten med mörk mask i en annan värld och hon fick somna in i min famn. Det var svårt att se ett liv dö...eller somna in...och det sista man minns är hur skallen med de öppna ögonen faller fram när veterinärskötaren ska bära ut kroppen.... lilla Kíra blev drygt 4,5 år. 050426 - 091117.

Nu har jag bara en katt kvar och hon gråter efter sin kusin och kattkompis. Life´s a bitch. Hate it.

 

Nu gör det riktigt ont. Så det skär i hjärtat. Om 90 minuter kommer min ena katt vara avlivad. Jag börjar känna att jag inte klarar av det. Vill bara ringa djurkliniken och säga att jag ångrat mig. Byta nummer och namn så de aldrig kan få tag i mig. Blir man en mördare om man bokar tid för avlivning hos en djurklinik? Det här ger mig ångest. Det ger mig ångest när hon tittar på mig med sina klarblåa ögon och jamar eller när hon pratar. Ni som har eller har haft siames vet exakt hur en siames pratar. Om 90 minuter kommer jag vara en mördare.

Jag vägrar ta vaccinationssprutor. Jag undviker mediciner så långt jag kan. Alvedon finns i princip inte i min värld.

Här förstår ni varför.

Alla preparat som läkemedelsindustrin spottar ut. Hur vet vi vad som finns i de? Hur vet vi att de verkligen är testade? Hur vet vi vilka bieffekter de verkligen har? Att förlita sig på innehållsförteckning och bipackssedel?

– Nej, med stort N.

Om man hade kunnat lita på produktinformationer oavsett vilka de gäller, så skulle inte uppkomsten av nyheter som "Idag har man upptäckt att......som uppfanns för 20 år sedan....som uppfanns för 27 år sedan...som uppfanns för 50 år sedan".

Man kan absolut bli så sjuk att en behandling utan antibiotika är inget alternativ, men dagens läkare borde vara långsammare med att skriva ut cefamox, kåvepenin, penicillin och hela den släkten.

Vem vill sitta med öroninflammation, 40 graders feber och känna virknålar skjuta mot trumhinnan om man råkar kolla åt sidan lite? Vem vill sitta så och veta att ingen jävla antibiotika i världen hjälper?

Ännu värre. Vem vill ha blodförgiftning och veta att blodet kryllar av aggressiva bakterier som invarderar hela kroppen? Och man måste räkna ner för att ingen jävla antibiotika i världen hjälper?

Plötsligt känns klockan som en plåga. Det är när man börjar tänka på det som sekundvisaren väsnas så man undrar varför den måste slå sig fram så hårt. Tröttnar den aldrig? Vill den aldrig liksom stanna upp och dö? Tänk om den bara kunde frysa till? Fastna i ett läge som löv fixeras i frusna dammar. Då skulle det inte komma en morgondag. Då skulle inte klockan bli 10:40. Då skulle inte min ena katt behöva lämna denna värld. Då skulle allting handla om här och nu. Livet skulle bara vara nu och inte igår eller imorgon, utan bara nu.

Men, livet gör ont. Imorgon kommer att komma. Varje sekund är som ett sandkorn mindre i timglaset som man aldrig kan vända upp och ner. Tänk om man kunde göra det och låta sanden rinna tillbaka. Ändå så kommer klockan att bli 10:40. Och när den blir det, då kommer min katt på bilden ovan att ha suttit inbäddad i mina armar och ha haft sin nos mot min kind för sista gången. Då kommer Kíra inte längre att vara en del av den här världen.